Snart kommer jag att hålla i en session WH Fantasy RPG! Alla som är med kommer få göra nya karaktärer (uppdaterat till en ny ed och det blir lite skillnader så är nog bäst att man gör en ny om man hade en gammal, eventuellt kan vi föra över från den gamla och försöka göra en likadan ny).
Jag siktar på en grupp med MAX 6 personer (helst 3-4 men men vill fler så är ni givetvist välkomna
) och det är först till kvarn som gäller. Är intresset stort så delar jag upp er i två grupper och försöker bolla sessioner emellan dem.
Intresserade just nu:
Johannes
Micke
Jacke
Ted
Pontus
Blir det lyckat kommer jag satsa på att spela så ofta som möjligt, så både veckodagar och helger vill jag att ni ska kunna spela på!
RECAP:Utspelas efter "The Storm of Chaos" när Archaon "Lord of the End Times, the Everchosen. Archaon is Chaos Incarnate, the herald of the Apocalypse, and where he walks the world trembles" drog ihop en gigantisk armé och förde krig mot Imperiet.
Äventyrarna samlades först i en liten by i skogen Drakwald där de hjälpte byborna att fly från en hord djurmänniskor (Beastmens, ni får bestämma er för vad som låter bäst av bestmänniskor eller djurmänniskor) som tidigare ödelagt stället. Efter lite om och men tog ni er tsm med byborna hela vägen till staden Middenheim som tidigare blivit belägrat av Archaons armé.
Väl där tog ni en gammal sigmarisk symbol till Sigmars tempel på order av en präst som givit den till er under resan (han dog själv). Denna symbol blev stulen från templet efter någon dag och äventyrarna hjälpte till i undersökningen.
Det hela slutade med att en kaosartefakt i form av en behornad dödskalle i mässing blev hittad och en korrupt ställföreträdande högpräst från Ulrics tempel, Claus Liebnitz som stod bakom stölden av symbolen, la vantarna på mässingsskallen och försökte anklaga Middenheims sigmarkult för att vara kaosdyrkare.
Äventyrarna lyckades nästan hejda den offentliga rättegången men Claus fick stadsinvånarna att vända sig mot sigmarkulten med hjälp av förfalskade bevis och rättegången avbröts då ett upplopp utbröt. Samma natt gav sig Claus iväg även om han var förbjuden att lämna palatset (där alla från båda parter blivit tvingade att stanna för säkerhets skull. Äventyrarna (som varit på sidoärenden och märkt att mässingskallen är borta samt träffat professor Albrecht Zweistein) larmade vakterna och vaktchefen (som i grevens frånvaro var högsta hönset i staden) men gav sig iväg i förväg då de kände på sig att de inte kunde vänta på att vakterna skulle samlas.
De lyckades följa Claus och hans följe till Ulrics tempel och slog sin väg in. Väl där inne bevittnade de en ritual där Claus offrade 5 följeslagare för att frammana en Khorne-demon med hjälp av mässingsskallen. Claus själv faller skrikandes till golvet (till synes död) när demonen tar form. Äventyrarna lyckas döda demonen och skallen svartnar och spricker sönder. Claus, som verkade död, hostar fram blod innan han börjar skratta och proklamerar:
"Dårar!" Skrattar Liebnitz, medan livet sakta rinner ur honom. "Ni kan inte besegra Blodgudens vilja! Det som ni förstörde var endast en liten del av min röda mästares väsen och genom att förstöra dess materiella form, har ni låtit den delen av honom att återvända till hjärtat av Chaos! Det finns ytterligare två reliker, var och en som innehar en annan del av hans väsen, och när de tre delarna förs samman, Xathrodox the Red Flayer skall återkomma till denna värld i sin fulla styrka, och dricka blodet av de svaga och de dödliga! Blod för Blodguden! Blod ..." Till slut, glasas hans ögon och han faller ihop i en pol av sitt eget ljusa röda blod.Medan äventyrarna står vid kroppen fylls hela salen av Ulrics silvriga eld som renar templet från kropparna och blodet men som inte skadar äventyrarna. Medans elden slickar dem hör var och en av dem, eller snarare känner, en röst inom dem.
"Ni har skyddat mitt tempel och mitt folk. Låt missämja skjutas åt sidan då den sanna fienden konfronteras. Låt detta märke vara en symbol för alla."Varje karaktär känner en svedande kyla på baksidan av deras högra hand och medan de tittar tar ett märke form. Vitt som ett ärr, skarp som en tatuering, så föreställer märket en varg som står på bakbenen och håller en stor hammare i sina tassar. Märket är från Ulric själv och symboliserar Sigmarkulten och Ulrickultens enighet emot den gemensamme fienden.
Äventyrarna blev beordrade att hålla tyst om vad som egentligen hände för att undvika panik och en lögn för översteprästens försvinnande sprides. Det mesta gick tillbaka till det normala i Middenheim men äventyret var inte slut för våra karaktärer.
Spires of Altdorf INTRO:Äventyrarna vet att två mer artefakter som inhyser Xathrodoxs väsen fortfarande existerar och måste förintas innan någon släpper honom lös i världen. Professor Albrecht Zweistein har lyckats hitta lite information i Collegium Theologicas arkiv som kan vara till hjälp.
Först och främst, en text på ett gammalt ark av velängpapper:
"Xathrodox: stolt och skoningslös
Detta barn av Khorne spottade i sitt fars öga
Blodguden dränerade hans skal
Men hans väsen överlever
Han lever fortfarande - i Mässingsskallen
Han lever fortfarande - i Yul K'chaums dolk
Han lever fortfarande - i Vredens Kalk
Instängd och bunden, kräver han blod
Xathrodox kommer att stiga igen"Sen hittade han även en del av en dagbok från en oidentifierad Ulricpräst:
"Mina kontakter i huvudstaden berättar att en oidentifierad relik har kommit till Altdorf genom en av våra rivaler. Från den korta beskrivningen, låter det som att det kan vara Yul K'chaums dolk. Precis som den, beskrivs denna artefakt som en järndolk graverad med mörka runor om makt. Dess fäste sägs vara i form av en dödskalle med tre ögon. Jag lämnar nu för Altdorf. Om detta är Yul K'chaums dolk så måste den hållas bortom fel personers händer till varje pris."Det finns dock ingen information om Vredens Kalk.
Äventyret börjar pånytt.